Debatt: Förbättra skyddet för personer med funktionsnedsättningar
Personer med funktionsnedsättningar utsätts oftare för kränkningar och våld i jämförelse med personer som saknar funktionsnedsättning. Trots det finns allvarliga luckor i det straffrättsliga skyddet för personer med funktionsnedsättning när det gäller det vi kallar hatbrott, skriver Funktionsrätt Sverige, Amnesty International, Brottsofferjouren med flera i Dagens Samhälle den 19 november.
Under september pågick en kampanj i sociala medier med avsändare polisen och Brottsofferjouren Sverige. Syftet var att höja medvetenheten om vad som utgör hatbrott i Sverige och vilket stöd som finns att få. Kampanjen informerar om brott där motivet är hat eller fördomar baserat på etnicitet, hudfärg, ras eller nationalitet, trosbekännelse (religion), sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller liknande omständighet.
Ja, du läste rätt. Funktionsnedsättning saknas i brottsbalkens regler om olaga diskriminering, hets mot folkgrupp eller i straffskärpningsregeln (brottsbalk 29 kap. 2 §). Nästan samtliga grunder som nämns ovan omfattas, precis som funktionsnedsättning, av den civilrättsliga regleringen med diskrimineringslagstiftningens sju grunder; etnicitet, religion eller annan trosuppfattning, kön, könsidentitet eller könsuttryck, sexuell läggning, funktionsnedsättning och ålder. Men personer med funktionsnedsättning saknar straffrättsligt skydd mot hatbrott.
Det är motsägelsefullt att lagstiftningen skyddar grupper som diskrimineras i vardagen, samtidigt som motsvarande skydd till alla grupper i fråga om brott där gärningen motiverats av just personens grupptillhörighet eller egenskap saknas. Internationellt finns en konsensus om att ett brott som begås med dessa motiv utgör hatbrott.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ställer krav på att Sverige ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att motverka diskriminering av personer med funktionsnedsättning.
Trots att flera av oss som står bakom denna artikel, vid upprepade tillfällen de senaste åren lyft frågan om att även personer med funktionsnedsättningar måste omfattas av ett straffrättsligt skydd mot olaga diskriminering och hets mot folkgrupp, har ingenting hänt.
Med all vilja i världen är det svårt att förstå. Bristen på forskning och statistik på området är skriande, men de studier som genomförts är entydiga. Personer med funktionsnedsättningar utsätts oftare för kränkningar och våld, i jämförelse med personer som saknar funktionsnedsättning.
Organisationen Friends senaste rapport visar att funktionsnedsättning är en vanlig orsak till mobbning i högstadiet. Stiftelsen Allmänna Barnhusets och Barnafrids rapport från 2016 visar att barn med funktionsnedsättning kan ha en dubblerad risk att drabbas av mobbning. I Myndigheten för delaktighets (MFD:s) rapport om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning nämns en europeisk studie från 2012 som visar att kvinnor med funktionsnedsättning löper högre risk för att utsättas för olika former av våld.
Personer med funktionsnedsättning utsätts ofta för angrepp som handlar om synen på hur samhällets resurser ska fördelas. Inte sällan ställs grupper med stora behov mot varandra i den allmänna debatten.
2017 visade regeringen handlingskraft med ett stärkt straffrättsligt skydd för transpersoner, vilket vi välkomnade. Könsidentitet och könsuttryck ingår nu i listan över skyddade grunder – men funktionsnedsättning saknas fortfarande.
Med en straffrättslig reglering av hatbrott mot personer med funktionsnedsättning stärks det straffrättsliga skyddet och det kommer att finnas bättre möjligheter att samla in statistik om hur dessa brott yttrar sig. Därmed blir det också lättare att arbeta förebyggande för att förhindra att sådana brott begås.
Vi som undertecknar denna artikel:
- konstaterar att de grupper som omfattas av den straffrättsliga regleringen av hatbrott inte överensstämmer fullt ut med de grupper som omfattas av skyddet mot diskriminering. Det är en oacceptabel brist på likhet,
- kräver att en utredning skyndsamt tillsätts för att göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för personer med funktionsnedsättning och kartläggningar av hur brott mot personer med funktionsnedsättning yttrar sig samt motiven till dem,
- förväntar oss att regeringen tar initiativ till lagändringar som ger personer med funktionsnedsättning ett uttryckligt straffrättsligt skydd mot hatbrott. Här krävs förstärkningar i bestämmelserna om hets mot folkgrupp, olaga diskriminering, i åtalsregeln om förolämpning och straffmätningsregeln om försvårande omständigheter för brott.
Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige
Anna Lindenfors, generalsekreterare, Amnesty International Sverige
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande, Brottsofferjouren Sverige
Ulrika Strand, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter
Jamie Bolling, verksamhetsledare, Independent Living Institute
Morten Kjaerum, direktör, Raoul Wallenberginstitutet
Annelie Börjesson, ordförande, Svenska FN-förbundet
Stellan Gärde, ordförande, Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen
Beatrice Högå, verksamhetschef, Antidiskrimineringsbyrån Agera Värmland
Annika Heikkinen, verksamhetsutvecklare, Antidiskrimineringsbyrån Stockholm Norr
Bojan Brstina, verksamhetschef, Antidiskrimineringsbyrån Stockholm Syd
Maria Hammarström, verksamhetschef, Antidiskrimineringsbyrån Sydost
Olivia Novotny Bill, verksamhetsledare, Antidiskrimineringsbyrån Uppsala (ADU)
Mirella Pejcic, ordförande, Antidiskrimineringsbyrån Väst
Johan Alexander Lindman, verksamhetsledare, Diskrimineringsbyrån Gävleborg
Nora Emanuelsson, kommunikatör, Integrationsforum mot rasism – Antidiskrimineringsbyrån Trollhättan
Johan Ekblad, verksamhetschef, Malmö Mot Diskriminering
Ulrika Wiborgh, verksamhetsutvecklare, Rättighetscentrum Dalarna
J-O Madeleine Ågren, verksamhetsutvecklare, Rättighetscentrum Norrbotten
Jenny Saba Persson, verksamhetsledare, Rättighetscentrum Västerbotten
Caroline Daly, tf verksamhetsansvarig, Örebro Rättighetscenter