Debatt: Vi vill se en statlig nollvision för läkemedel

En av de största orsakerna till läkemedelsskador är biverkningar av och interaktioner mellan läkemedel. Ett annat problem är att följsamheten för vissa läkemedel är låg – ungefär hälften av läkemedlen tas inte som de ska. Det tyder på att allt för många patienter inte får det stöd och den information de behöver.

Att patienter avslutar eller tar paus i livsviktiga behandlingar förekommer förskräckande ofta. Skälet kan vara biverkningar, att man tror att behandlingen är klar när innehållet i läkemedelsförpackningen är slut eller att man aldrig har lärt sig hur läkemedlet ska tas för att ge full effekt.

Precis som inom trafiken behöver man analysera orsakerna till att människor skadas och ta fram åtgärder. Det kan handla om sådant som sedan länge påtalats inom vården, som behovet av en gemensam läkemedelslista. Eller att vi har en patientlag som är tandlös, och att brister i information och delaktighet får allvarliga konsekvenser.

Precis som i samhället i stort förekommer bristande tillgänglighet och diskriminering också inom läkemedelsområdet. I Socialstyrelsens kartläggningar av somatisk vård och samtidig psykisk ohälsa visade det sig att personer med psykisk ohälsa oftare fick äldre och sämre läkemedel. Avsaknad av stöd och hjälp för dem som behöver det, för att säkerställa att läkemedelsbehandlingen fungerar som den ska, bidrar ytterligare till ojämlik hälsa och i förlängningen ökad dödlighet.

Enligt Funktionsrätt Sverige ska också alla läkemedel vara anslutna till Läkemedelsförsäkringen. Så är inte är fallet i dag och om en skada uppstår, kan det skapa problem för den enskilde. Problem uppstår framför allt när ett läkemedel som inte omfattas av Läkemedelsförsäkringen blir utvalt till ”periodens vara” av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV. Patienten går då in på apoteket med ett recept på ett läkemedel som omfattas av Läkemedelsförsäkringen och ut med ett läkemedel utan försäkring, utan att veta om det. Att detta sker på initiativ från en statlig myndighet är särskilt beklagligt.

Det är samhällets ansvar att säkerställa att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Funktionsrättskonventionen, följs. Ändå saknar vi i dag statistik om och åtgärder för att komma till rätta med de problem vi känner till. För de 400 000 medlemmar som vår organisation omfattar skulle ett antal förändringar innebära en betydligt säkrare läkemedelsförsörjning och därmed ökad funktionsrätt. Några exempel:

Bättre uppföljning av enskilda patienters läkemedelsbehandling. Det handlar om att undvika biverkningar, identifiera läkemedel med högre risk för felbehandling och om riktade insatser för att skydda särskilt sårbara grupper.

Uppföljning och kontroll på gruppnivå. Detta för att identifiera riskområden, förekomst av diskriminering och hitta sätt att göra vården universell, det vill säga utformad så att den fungerar för alla, också för personer med funktionsnedsättning.

Ändamålsenliga regelverk och lagstiftning inom läkemedelsområdet, som nationell läkemedelslista, implementering av patientlagen och fungerande övergång mellan vård och omsorg.